Dikesgrisen.blogg.se <--- Tillbaka till startsidan


Skriva, tänka, skriva, tänka...

Hej...
Sitter här och har makten att skriva precis vad jag vill!
Och vad händer?
Det som förr var så enkelt, bara att låta fingrarna flyga fram över tangenterna, har nu blivit lite av en utmaning.
Just nu måste jag sålla, för jag har mycket att berätta.
Var ju på anställningsintervju för några veckor sen.
Den har gäckat mig. För det var ingen vanlig intervju...
Dom, intervjuarna P & K, ställde frågor som krävde självinsikt, kunskap och eftertanke.
Och som jag har tänkt...
Vi kom in på ledarstil.
Funderade bl.a på det här med att jag ofta, inte alltid, blir en ledare i en grupp.
Det är på gott och ont.
Jag har inga problem med att prata i stora folksamlingar, leda en diskussion, föra en grupps eller enskild människas talan.
Men när jag märker att någon annan gruppen skulle göra det lika bra, kanske/troligen bättre än mig, vill jag stärka den personen genom att låta den "leda"!
Jag har således inget behov av att leda, men vill ingen annan kan jag göra det.
Då kom frågan om vad som var bra arbetsmiljö för mig.
Det är för mig när jag kommer till jobbet och känner:
"Mmm, här trivs jag"
Sen att arbetsuppgifterna stundtal är riktigt tråkiga är en helt annan sak. Det ju mitt jobb, i alla fall en del av det.
Men tricket med urtråkiga arbetsuppgifter är att LE när man utför dom. Blir liksom lite lättare då.
Det är som om leendet bedövar tråkighetsfaktorn.
Jag drömmer om denna intervju...
Ibland väldigt bisarra drömmar...
Fel svar: Lemlästning!
Fel svar: Äta kobajs!
Fel svar: Hoppa från en fyr och hoppas på att jag under tiden som jag är i luften kommer på hur man gör när man flyger. (brukar vakna med ett ryck, strax innan markkänning)
De ni!
P & K, ni satte DJUUUUPA spår... hahaha.
Tror att det är så att jag så himmelens gärna vill ha detta jobb!!!
Jag känner verkligen det!
Dock måste jag ha i beräkningen att jag kanske inte platsar i det team dom försöker sätta ihop.
32 sökande!
Ärligt, jag skulle bli skitledsen om jag blev en av dom som får ett nej...
Skulle då vilja veta vad jag saknade för att ingå i teamet.
Bra att veta, då kan man ju förbättra sig på det området.
Nä, nu ska jag koja och försöka sova innan hjärnan kokar.
Detta var en snabb blick in i Dikesgrisens förvirring!
Hej, hej...

Kommentarer
mammakero

En ovanligt trevlig förvirring! Hoppas som du att du blir en av dom som får jobbet! Du är liksom för bra att säja nej till!

2011-06-08 @ 06:59:07
URL: http://mammakero.blogg.se/
mammakero

Nej, inte en enda dikesgris...!

Snygga rosa knappar på lapen förresten!

2011-06-09 @ 22:04:42
URL: http://mammakero.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0