Dikesgrisen.blogg.se <--- Tillbaka till startsidan


Jag får hjälp

Jo, jag hade blivit remitterad till Psykisk ohälsateamet


Skönt att kunna prata med någon som kan hjälpa mig att må bättre


För hur det än är, så kan inte kompisar och vänner och familj alltid hjälpa en...

Och nu behöver jag hjälp, och får den och det känns jättebra!


Hej...


Lång väntan snart slut

I dag smäller det!

SONATA ARCTICA

Äntligen!!!

Hej...

Helgfräckis

Mannen sitter vid sin dator.
På skärmen står:
Choose a password

Han knappar in:

PENIS


Datorn svarar:

Sorry, your pasword is not long enough



Hej...

LEG

I går när jag skulle köpa öl på Ica, fick jag visa leg...
Det i sig är lite kul, men det blir ännu roligare när jag och mammakero var på bolaget dagen innan...

Hej...


Krisar

Idag har jag varit hos läkaren...
Blev sjukskriven på 75%

Jag har en alldeles normal krisreaktion
Normal=SVINJOBBIGT

Jag ville inte vara hemma på heltid, för då skulle jag nog sannolikt bli urknasig.
Hur jag ska jobba dom kvarvarande 25% vet jag inte än. Jag fick bestämma det själv, sa min chef, gulle henne!

Jag hade en dansk läkare och jag vet inte riktigt om jag har blivit remitterad till psykteamet eller ej...
Språket danska och jag är lite av en omöjlig nöt att knäcka...

Jag får nu tid på mig att vila, och att hitta matlusten igen...
(och ta reda på om remiss är skickad)
13 kilo har jag gått ner sen i våras...

Mer kan jag inte göra för mig själv nu!
Tänk att det ska vara så märkvärdigt svårt att ta hand om sig själv?!

Nåja, nu tar vi en dag i taget...

'i morgon blir det middag hos grannfrun sen ska jag och barnen gå på spökvandringen i Fornbyn...
Det är gymnasieskolans estetprogram som arrangerar denna tillställning.
Och det är riktigt mycket folk som går...
Man blir indelade i grupper, får en "guide" som berättar en hemsk historia och vid olika stationer spelas delar av historien upp...
Alla år jag har gått så har jag blivit sååå imponerad av den utomordentligt höga klass och nivå detta teaterspel har...
Och ja, man blir skitskraj och vrålar ibland rakt ut...

Kram på Er alla, och tack för alla underbara kommentarer...
Till Bettan säger jag bara... och så luktar du illa också... :)
Jag ska se om jag orkar förklara det någon dag för Er...
Det är rätt roligt faktiskt....

Hej...


Känsloredovisning

Hej...

Har hamnat i en rejäl svacka...
Mår inte bra... ALLS...

Jag och min kropp upplever det som om att ha blivit attackerad av en jättearg betongvägg...
Det värker i kropp och själ...

Det är som om sorgen nu har hittat ett sätt att ta sig ut ur min kropp...
För jag tror att det kan ha varit såhär:
Donald fick cancer
Pappa fick cancer
F fick cancer
A fick cancer

Plus lite andra obehagliga besked där emellan...

Donald och A är nu döda...
Pappa blir aldrig fri sin cancer
Och F kämpar på, men hans diagnos är ju också en fråga om tid...
Detta har hänt på ganska exakt ett år...

(I skrivande stund ringer F's syster och berättar att cellgifterna inte gjort det dom ska, cancern har spridit sig och nu ska han få prova en annan sorts cellgifter)


Det är klart att man inte kan sörja allt det på en gång...
Första månaden efter Donalds död var fasansfull...
Kommer inte ihåg så mycket...
Sen var det sommar och vackert väder, livet började liksom komma tillbaka till mig lite smått...
Skolorna började, jag återgick i arbete...
Tufft, javisst...

Men det är nu som alla osynliga skyddsbarriärer har sänkt garden... och vips så åker man på smäll efter smäll...
Tills man inser att det här funkar ju inte, jag dukar under...
Jag behöver hjälp med att reda ut hur jag sörjer, vem och vad jag sörjer...
För jag känner ändå en stor glädje här i livet över väldigt mycket, men det kommer liksom i skymundan av sorgeprocessen...
Och det jag tycker är så surt, är att jag inget orkar längre
Jag är ALLTID trött
Och det är ingen vanlig hederlig trötthet som botas med vila, oh no...
Det är något elakt utmattande med den...

Jag är bara en alldeles vanlig mamma, med ett särdeles ovanligt liv...
Och det tär...

Om du läst såhär långt, så beundrar jag Dig...
För det här var ett terapiinlägg från mig...

TACK


Hej...

Teflonminne!

Ibland är man ju bara för goooo i hela huvudet!
Jag har lite sömnstörningar. Jag är jättetrött, men kan ändå inte somna.
Och när jag "tvingar" mig till att sova, drömmer jag. Massor...
Fast drömmarna är inte som en vanlig dröm utan mer som blinkande bilder.
Urjobbigt...

Detta gör att man är lite ur balans...

Ligger i min säng med laptopen i knät, mp3 i öronen,  läser bloggar, kollar runt på lite annat också...
Så... Suck och sen kommer gäspen. Jippi tänker jag.
Ligger kvar för att invänta lugnet i kroppen.
Då händer det!
Det rör sig i min säng!
HJÄLP!!!

Fast det var bara mitt barn, Oskar...
Jag GLÖMDE att han hade somnat bredvid mig!

Detta barn som är så aktivt och intensivt, som får en virvelvind att verka som en ljum sommarbris.
Men när han sover ligger han BLICKSTILL!
(näst intill i alla fall)



Ha, ha...
Vad han kommer att skratta när jag berättar detta för honom!


Hej...


En personlig assistents tankar...


Konstigt jobb man har.
Vara någon annans förmågor, lite krasst och hårddraget kanske...

För folk som inte vet vad mitt jobb innebär, så vill jag dela med mig lite.

Många tror att vi bara gör kul saker som att gå på bio, teater eller idrottsevenemang. Men det är ju då vi syns... Och vi jobbar!!!

Vi är inte jourhavande kompis. Vi är inte nya familjemedlemmar.


Vi hjälper, stöttar, utvecklar både oss själv och våra brukare.

Vi går kurser och utbildningar regelbundet för att vara uppdaterad om det senaste rönen så våra brukare får den bästa omsorg.

Vi har möten så att alla får ta del av viktig information, vi luftar tankar, funderingar och idéer.

Vi jobbar dygnets alla timmar, alla dagar, hela året.

Vi jobbar oftast ensamma.

Vi jobbar med ett tålamod av Guds nåde och en vilja av motsatsens anamma.

Vi jobbar nära chefer, samordnare, arbetsterapeuter, sköterskor, sjukgymnaster bl.a. och inte minst anhöriga, ja nästan alla som någon med funktionshinder kan komma i kontakt med.

Vi jobbar alltid bredvid våra brukare, dvs. aldrig över huvudet på dom.

Vi entuasmerar, vi lugnar, vi tröstar och vi skrattar med våra brukare.

Vi förstår våra brukare, även om de är multihandikappade och kanske inte kan förmedla sig genom tal eller kroppsspråk.

Vi läser av minsta krusning i sinnesstämningar.

Vi får ibland arbeta hos människor som är utåtagerande och följden kan då bli en situation av hot och våld.

Vi har vår arbetsplats i någons hem.

Vi jobbar för människans vilja och strävan att vara självständig, vilja och strävan ha integritet, vilja och strävan att må bra.

Vi rehabiliterar i viss mån

Vi habiliterar

Vi kan aldrig ha en dålig dag på jobbet

Vi får uppleva något som kanske inte så många andra yrkesgrupper ens kommer i närheten av och det är ärlighet, glädje och tillit som går rakt in i våra hjärtan och vad DET stärker oss!

Vi lär oss varje dag vad livskvalitet är.


Jag skulle kunna fortsätta länge.


Jag älskar mitt jobb, går med glädje dit.


Men det finns baksidor också, precis som med alla jobb.

Ibland jobbar vi riktigt långa pass, som dygn. Det händer inte ofta, men ibland.

Ibland många dagar i sträck.

Det kan inträffa då det är någon/några som är sjuka eller behöver vara hemma med sina krassliga barn.


Det kan vara riktigt tungt psykiskt, och då menar jag RIKTIGT tungt.

Men då får vi bra och proffisionell hjälp. Men det är ju jobbigt medan det pågår...


Jösses jag får nog stoppa där!


Det var lite om vad gör om dagarna när jag är på jobbet!


Hej...


Akutbowling

Igår hade jag tänkt ta det lugnt på kvällen...
Och det gjorde jag väl i och för sig, men inte på det sätt jag hade tänkt!

På lördagkvällen surrar det till i mobilen
Det var C&K som undrade om jag ville med ut och bowla senare samma kväll

Hmm, tänkte jag...
Hmm...

Jo, det ville jag.
Så jag smsar J och frågar om han vill hänga med oss.
Det ville han.

Nu blev det att lägga på ett kol...
In i duschen, ut ur duschen...
På med kläder och göra ett tappert försök att se fördelaktig ut.

J kommer till mig och vi går vidare för att hämta upp C&K
Vi tyckte nog då att lite för tidigt på kvällen för att bowla så vi gick hem till dom en stund

Och jädrars fjädrar vad trevligt vi hade...
Sen kom vi på:
BOWLINGEN

Glada i hågen, dom mer än mig, jag var nykter, intog vi dessa förädiska banor, klot som i stort sett aldrig rullar dit man vill, käglor som står pall för smärre atombomber.

Ha, ha... om vi säger såhär:
Jag blev bara nyktrare ju längre kvällen gick i mitt sällskap!
Strax innan tolv upplyste jag dom om att jag måste gå hem...
Det var jättetråkigt att gå då, men mina barn var hemma och jag hade fått permission till tolv av dom!

Klockan 1:48 hör jag J komma "insmygandes" och teaterviska:
Jag är här nu!

Jag log, vände på mig och somnade om!

En kanonkväll!

Jag ska fifilura på om jag ska införa en nykter livsstil!
Jag mår jättebra av det!
Men det kan ha och göra med att sist jag var ute var det ett ruggit hålligång!

Så kan det gå!

Hej...

JAG ÄLSKAR DIG

Jag är en människa som har det ofattbara turen att ha ljuvliga vänner!
Vi har så mycket kul ihop, skrattar, drar EXTREMT sjuka vistar, har kul fester och gläds åt varandras lycka och framgång...
Men vi står också där, tillsammans när det krisar.
Stöttar, kramar om, hjälps åt, gråter och torkar tårar ihop...

Alla har en enastående förmåga att alltid veta vad som behövs och för vem!

Och det är nu som jag kommer till pudelns kärna...

Tänk vad lite kan göra mycket!

Ett kort telefonsamtal där man hör:
- Ville bara höra så du är okej! 

Eller ett sms:
Tänker på dig!

Men vet ni?!
Det finaste man kan höra är väl ändå:

-JAG ÄLSKAR DIG!

Tänk att tre små ord har sån kraft och makt!
Och att inte få höra dom kan vara så tungt!


Hej...





Diskbänkseländet...

Tänk vad en diskbänk kan slamma igen på bara ett litet kick!
När diskmakinen (dvs JAG) har fått ett smärre systemfel och är i vänteläge blir köket outhärdligt att vara i!

Insåg att jag var tvungen att göra något åt eländet, fick bli ett projekt i etapper


Jag lovar, det finns en diskbänk där under...




Nu har jag klarat av etapp 1
Men det märks att man inte är piggelin!
Vad det tog på krafterna!




Efter lite vila så tar jag nya tag

Och den här bilden är till dig, älskade SysterYster, Mammakero

Kolla brallan som är 18 storlekar för stor som är på villovägar, T-shirten som har glidit upp, sunkiga raggisar på 36orna, lirpan mellan byxa (kunde lika gärna varit ett tält) och tröja som förkunnar att på mig finns det jädrar i mig inget vasst!
Ja, go vänner...
Här är hon, Dikesgrisen, febrig vid diskbänken!




Men det blev resultat



Nu kan jag med gott samvete lämna köket...

Sjuk=TRÅKIGT

Hmmm...

Ligger och vilar

Kinderna är blossande röda

Lederna värker

Känner mig utspilld!

Fast det bästa med att vara sjuk, är att man blir frisk, i de allra flesta fall

Men jag har så tråååååååååååååååååååååååååkigt!

Och jag är så trööööööööööööööööött

Å jag gnäääääääääääääller

Vi hörs senare!


Hej...


Gemensamt intresse

Jag gillar den här bilden på mig och Nevnarien 




Hej...

For your eyes only...

Jag har blivit sjuk...
Feber har kommit och attackerat mig med fullaste kraften, och därmed förbrukar den min....

Så, nu ligger jag i sängen med datorn i knät och fnular på hur i allsindar jag ska få dagen att gå.
Jag tittade in på youtube...

Å vet ni?

Jag har ÄNTLIGEN hittat ett djur som kan illustrera för er hur jag känner mig innan jag är riktigt vaken.
Det är nämligen såhär (för alla som inte känner mig så bra) att jag morgontrött.
Jag har inte dåligt morgonhumör, utan är bara trött bortom allt vett och sans.
Men efter jag har varit uppe en eller två timmar, då är jag vaken "på riktigt"

Så håll till godo, det är såhär jag känner mig när jag går från stadiet "nästan vaken" till "vaken"






Hej...

Sonata Arctica

Full Moon

Men textningen är den stora behållningen!

Ibland får man bara säga att man blir lätt imponerad av hur "fel" det kan bli




Hej...

Timmar som inte finns

Hur i hela friden ska man orka och hinna allt på bara 24 timmar?!
Jag skulle vilja ha ett allvarligt snack med han som konstruerade dygnet

För han har då jädrar i mig inte tänkt på oss ensamstående föräldrar!!!

Jag jobbar och jobbar...
Kommer hem...
Läxor, mat, barn hit och dit på träningar och annat, disk och tvätt och handling...
Sen påstår vissa "förståsigpåare" att man mår bättre om man TRÄNAR...
Men när ska jag hinna?!
Japp, sen ska man hinna sova...
För det har vissa andra "förståsigpåare" sagt att om man inte sover ordentligt, orkar man inget!

Och det är nu man börjar undra:
I VILKEN JÄKLA VÄRLD LEVER DOM I?

Men jag ska inte klaga, jag är åtminstone frisk, förutom en seg förkylning som verkar gilla min näsa och mina bihålor!!

Men jag ser ändå ljust på framtiden.
Jag inser att det kan inte bli värre än vad det varit, så från och med nu, blir allt bättre!
Puss och kram, skumbanan!

Hej...




RSS 2.0