I kväll har jag och Donald varit och gratulerat honom på han födelsedag!
Kändes så extra speciellt i dag, inte för att han fyllde 64, utan för att han också har drabbats av cancer!


I onsdags var han och opererade sin tumör han hade i ljumsken men dom kunde inte ta bort hela.
Men han är pigg... Trots allt...

När jag berättade att min pappa hade fått cancer så gick väl luften ur dom flesta i min omgivning.
De tycker väl att vi har fått vår beskärda del av den sjukdomen...

Min man, pappa och en av min bästa vänninors bror...

Det finns dom som frågar:
Hur orkar du?
Men jag kan bara ställa motfrågan:
Har jag något val?

Jag tror att eftersom jag redan innan allt detta hände hade en stor och god grundtrygghet så lär man sig att tackla tragiska händelser... och jag har fantastiska vänner som ALLTID ställer upp om jag skulle behöva ha hjälp med något!
Utan dom är jag ingen!!!

 28 september 1994 följde min morbror med Estonia ner i djupet!
DET om något var traumatiskt.

Nu är jag äldre, med mer livserfarenhet, och det gör att man faktiskt njuter av dagarna mer...
Trots allt jobbigt runt omkring mig
Jag tycker nog själv att jag är mindre gnällig
Kanske någon tycker att jag är hård och kall emellanåt bara för att jag inte går på med det tunga artelleriet...
Men va fan, tänker jag, jag lyssnar när du VERKLIGEN har problem!
Det finns proportioner i allt, och jag har satt min nivå!
Frågar någon mig om råd eller vad jag tycker om något, så kan jag inte leverera annat en nakna sanningar, och hittar jag inte ord så är mitt kroppsspråk väldigt tydligt!!!  :)
Passar inte min åsikt någon, välj bort mig då!!!

Jag har dock plats för väldigt många i mitt hjärta och jag försöker verkligen vårda mina vänner!
Jag kan nog inte säga hur mycket dom betyder för mig!!!
Och ni alla bloggisar därute...
Ni betyder jättemycket för mig också.


Kram och hej...



... glöm inte att ALLTID älska...

I morgon fyller jag år och då ska jag njuta av MIN dag!!!