Minnen...
Hej...
Vissa saker och händelser går inte att glömma. Jag tror att det är därför dom inte ska glömmas...
31 maj 2008 är en sådan dag!
(Ni som hängt med mig ett tag, vet att 2008 var för mig ett jävla skitår!)
Nåväl...
När jag vaknade så hade jag en känsla av "fel".
Donald var mycket sjuk då, men när jag ser honom mödosamt ta sig upp från liggandes till sittande i sängen, blir känslan "fel" ännu starkare.
När han sen ska gå till toan, inser jag blixtsnabbt att han fått en stroke.
Eftersom jag inte ville att det skulle vara så, så försökte jag först förneka det, men redan efter några minuter var det bara att inse att så är fallet!
Paniken fick jag stoppa undan för tillfället...
Johannes såg på Donald och sen på mig, och i hans ögon lyste skräck och oro!
Ambulanspersonalen var helt enormt enastående!!!
Efter lite möda och besvär befann vi oss på sjukhusets akut...
DÅ!
Då släppte ett halvårs oro ut...
Jag kommer ihåg hur min kraft försvann ur mig med mina tårar!
Jag trillade ihop i en hög, en hög av sinande krafter.
Nästa minne efter det var, hur vänliga röster talade till mig, hur mina tårar torkades från mina kinder, hur någon bar mig i sina armar till en soffa, gav mig vatten att dricka och en varm filt!
Sen har jag inga mer minnen från den dagen!
Det går inte att minnas mer, för jag tror att detta är sparat för ett syfte!
Ska berätta nu...
Nu, 3 år senare, tänker jag tillbaka på hur föränderligt livet är och hur mycket jag älskar det!
Allt runt omkring en påverkar.
För mig har den här dagen blivit en påminnelse om att i morgon kanske inte livet är sig likt...
Vi behöver inte alltid vara så jäkla glada och lyckliga.
Ibland räcker det gott och väl med att vi bara är.
Folk har frågat mig hur jag orkade går igenom allt detta.
Det gjorde jag inte...
För jag kunde ju inte hoppa av livets resa när det gjorde mig åksjuk, utan jag fick helt enkelt lära mig att vara följsam i svängarna, tvärnitarna, rivstarterna...
Att våga älska någon igen, var inte alldeles självklart!
Men jag var ung och kände att om det fanns någon därute, som kunde älska ALLA mina sidor, så var kärleken alldeles för underbar för att inte slösa den på någon!
Och kärleken kom till mig, i dess allra underbaraste form!
Och varför berättar jag detta?
Jag har tänkt på detta en tid.
För jag tror att det är viktigt att inte fastna i ett minne och känslorna man fick vid tillfället minne kom till.
För ju mer man lär sig om livet, desto mer bredspektrat kan du se på det.
Men tänk efter när något sker, är känslan äkta eller är det något du LÄRT dig att känna eller tycka!
Vi har under livet blivit programmerade att tycka/känna på ett visst sätt, utan att egentligen reflektera över VARFÖR vi tycker/känner så.
Om man lyckas programmera om sig så kan man bli överraskad över hur vacker världen är!!!
Kort och gott, idag är jag lycklig/tillfreds/nöjd med mitt liv.
Trots, men faktiskt mest, tack vare, allt som hänt innan idag.
I morgon är en annan dag!
Hej, hej...
Kommentarer
mammakero
Så välformulerat och så rätt. Kram till dej som verkligen fått kämpa!
mammakero
Men cheeses vad det lät avancerat! Vad är egentligen på gång?? Ett lyssnande öra är aldrig fel. Kram!
Linda.
Men så vackert & fint skrivet........ Stor kram Linda!
sweetmama
Förstår precis hur du menar. Det finns minnen och det finns minnen.
Fint skrivet och skönt att du kan gå vidare.
Kram!!!!
