Förändring
Hej...
Det är inte bara naturen som byter skrud nu.
Jag tänkte göra det med.
RADIKALT!
Känner mig så grå och genomskinlig!
Just idag kanske det har med att göra att jag är febrig och har ont i halsen...
Har en hel del som jag VILL VILL VILL!
Men tid, ork och pengar ställer till det för mig!
Nåväl, det kanske är tur så jag inte fladdrar iväg alldeles i onödan :)
Hej, hej...
Öhh... Jo!
Hej!
När vi satt och åt middag, så lassade Oskar in lite FÖR varm gratäng i munnen!
Detta ledde till lite roliga grimaser och ljud.
Jag tittar på honom och då utbrister han med glad och käck stämma:
- Vad glor du på? Har du aldrig sett en liten pojk förut?!
Hej, hej...
Skog och läppsläpp!
Hej...
Ledig söndag!
Har fyllt denna dag med:
Förmiddag i skogen.
Sen efter det är det mest helt "random" grejer jag har pysslat med.
Satt upp nya duschdraperier
Spelat lite på datorn
Cyklat till Ö&B och handlade lite brahasaker
Softat i soffan
Samt spottat ur mig en underbar tungvrickning!
När vi gick på lite skogsvägar och Pyril sprang lös så visade jag Peter hur duktig hon är just när man ger henne kommandot: STOPP! Hon bara tvärnitar! Imponerande!
Jag vänder mig mot Peter och hör mig själv säga:
-"Hon är så YTRYLIGT LUDEN!"
(Hon är så OTROLIGT LYDIG)
Hej, hej...
Lördag... typ...
Hej...
Idag har jag putsat ALLA fönster. Insida, utsida och emellan!
Nu finns där ingen svordom som inte är uttalad, men fönstrena är rena :)
För att komma åt överallt så måste jag hänga ut.
Så mellan mig och den stenhårda asfalten är 4-5 meter...
Och nej, jag är inte höjdrädd. Jag är rädd för marken där nere, så man kan kanske kalla det att jag är "störträdd"...
I frysen finns nu ett gäng halvfärdiga biskvier.
Ska "bara" få på lite choklad.
Biskvi med hallonsmörkräm och vit chokad!!!
Jo, dom slinker ner!
Nä, ett litet glas rosé och TV nu, innan man somnar...
Hej, hej...
Fel och tokerier!
Hej...
Pratade med MammaKero häromadagen...
Och som vanligt blev det:
Djupa funderingar
Felhörningar
Tokskratt
Men go vänner, vi kom även fram till namnet på MIN BOK!
När ni senare håller storsäljaren:
... bara för att jag skriver så fult!
i Er hand, glöm inte var ni såg det först!
Hej, hej...
Saknad...
RIP
Beppe!
Nu skuttar du runt och leker i din himmel!
Älskar dig!
<3
Just idag...
Hej...
Mina tidigare inlägg har handlat mycket om funderingar och tankar.
Och man kan lätt tro att jag är en dysterkvistare!
Men det är jag inte.
O nej!
Här levereras, varje dag, ett flertal gapflabb direkt från hjärtat.
Ler, ja, det gör jag ofta om dagarna!
I morgon är det skolavslutning här.
Lilleman slutar 6:an och Storskrutt slutar 9:an
Mina fina barn börjar bli stora!
Ska försöka övertala dom att posera så jag ta en bild på dom!
Grannare pojkar finnes icke i världen!
Nu ska jag ägna dagen åt studentpresentsinköp, uthämtning av min mobil som varit på lagning, gardininköp, kolla på fiskar...
Hoppas att ni mår väl, och vet ni?
Snällhet smittar!
Hej, hej....
Skriva, tänka, skriva, tänka...
Hej...
Sitter här och har makten att skriva precis vad jag vill!
Och vad händer?
Det som förr var så enkelt, bara att låta fingrarna flyga fram över tangenterna, har nu blivit lite av en utmaning.
Just nu måste jag sålla, för jag har mycket att berätta.
Var ju på anställningsintervju för några veckor sen.
Den har gäckat mig. För det var ingen vanlig intervju...
Dom, intervjuarna P & K, ställde frågor som krävde självinsikt, kunskap och eftertanke.
Och som jag har tänkt...
Vi kom in på ledarstil.
Funderade bl.a på det här med att jag ofta, inte alltid, blir en ledare i en grupp.
Det är på gott och ont.
Jag har inga problem med att prata i stora folksamlingar, leda en diskussion, föra en grupps eller enskild människas talan.
Men när jag märker att någon annan gruppen skulle göra det lika bra, kanske/troligen bättre än mig, vill jag stärka den personen genom att låta den "leda"!
Jag har således inget behov av att leda, men vill ingen annan kan jag göra det.
Då kom frågan om vad som var bra arbetsmiljö för mig.
Det är för mig när jag kommer till jobbet och känner:
"Mmm, här trivs jag"
Sen att arbetsuppgifterna stundtal är riktigt tråkiga är en helt annan sak. Det ju mitt jobb, i alla fall en del av det.
Men tricket med urtråkiga arbetsuppgifter är att LE när man utför dom. Blir liksom lite lättare då.
Det är som om leendet bedövar tråkighetsfaktorn.
Jag drömmer om denna intervju...
Ibland väldigt bisarra drömmar...
Fel svar: Lemlästning!
Fel svar: Äta kobajs!
Fel svar: Hoppa från en fyr och hoppas på att jag under tiden som jag är i luften kommer på hur man gör när man flyger. (brukar vakna med ett ryck, strax innan markkänning)
De ni!
P & K, ni satte DJUUUUPA spår... hahaha.
Tror att det är så att jag så himmelens gärna vill ha detta jobb!!!
Jag känner verkligen det!
Dock måste jag ha i beräkningen att jag kanske inte platsar i det team dom försöker sätta ihop.
32 sökande!
Ärligt, jag skulle bli skitledsen om jag blev en av dom som får ett nej...
Skulle då vilja veta vad jag saknade för att ingå i teamet.
Bra att veta, då kan man ju förbättra sig på det området.
Nä, nu ska jag koja och försöka sova innan hjärnan kokar.
Detta var en snabb blick in i Dikesgrisens förvirring!
Hej, hej...
Minnen...
Hej...
Vissa saker och händelser går inte att glömma. Jag tror att det är därför dom inte ska glömmas...
31 maj 2008 är en sådan dag!
(Ni som hängt med mig ett tag, vet att 2008 var för mig ett jävla skitår!)
Nåväl...
När jag vaknade så hade jag en känsla av "fel".
Donald var mycket sjuk då, men när jag ser honom mödosamt ta sig upp från liggandes till sittande i sängen, blir känslan "fel" ännu starkare.
När han sen ska gå till toan, inser jag blixtsnabbt att han fått en stroke.
Eftersom jag inte ville att det skulle vara så, så försökte jag först förneka det, men redan efter några minuter var det bara att inse att så är fallet!
Paniken fick jag stoppa undan för tillfället...
Johannes såg på Donald och sen på mig, och i hans ögon lyste skräck och oro!
Ambulanspersonalen var helt enormt enastående!!!
Efter lite möda och besvär befann vi oss på sjukhusets akut...
DÅ!
Då släppte ett halvårs oro ut...
Jag kommer ihåg hur min kraft försvann ur mig med mina tårar!
Jag trillade ihop i en hög, en hög av sinande krafter.
Nästa minne efter det var, hur vänliga röster talade till mig, hur mina tårar torkades från mina kinder, hur någon bar mig i sina armar till en soffa, gav mig vatten att dricka och en varm filt!
Sen har jag inga mer minnen från den dagen!
Det går inte att minnas mer, för jag tror att detta är sparat för ett syfte!
Ska berätta nu...
Nu, 3 år senare, tänker jag tillbaka på hur föränderligt livet är och hur mycket jag älskar det!
Allt runt omkring en påverkar.
För mig har den här dagen blivit en påminnelse om att i morgon kanske inte livet är sig likt...
Vi behöver inte alltid vara så jäkla glada och lyckliga.
Ibland räcker det gott och väl med att vi bara är.
Folk har frågat mig hur jag orkade går igenom allt detta.
Det gjorde jag inte...
För jag kunde ju inte hoppa av livets resa när det gjorde mig åksjuk, utan jag fick helt enkelt lära mig att vara följsam i svängarna, tvärnitarna, rivstarterna...
Att våga älska någon igen, var inte alldeles självklart!
Men jag var ung och kände att om det fanns någon därute, som kunde älska ALLA mina sidor, så var kärleken alldeles för underbar för att inte slösa den på någon!
Och kärleken kom till mig, i dess allra underbaraste form!
Och varför berättar jag detta?
Jag har tänkt på detta en tid.
För jag tror att det är viktigt att inte fastna i ett minne och känslorna man fick vid tillfället minne kom till.
För ju mer man lär sig om livet, desto mer bredspektrat kan du se på det.
Men tänk efter när något sker, är känslan äkta eller är det något du LÄRT dig att känna eller tycka!
Vi har under livet blivit programmerade att tycka/känna på ett visst sätt, utan att egentligen reflektera över VARFÖR vi tycker/känner så.
Om man lyckas programmera om sig så kan man bli överraskad över hur vacker världen är!!!
Kort och gott, idag är jag lycklig/tillfreds/nöjd med mitt liv.
Trots, men faktiskt mest, tack vare, allt som hänt innan idag.
I morgon är en annan dag!
Hej, hej...
Projekt Livskvalité
Hej...
Att njuta av livet är för många tydligen svårt. Men när man kan fånga ögonblicket då man mår gott och känner sig i harmoni, det är då LIVSKVALITÈ för mig infinner sig.
Jag har på Facebook lagt ut mina ögonblick av mågottstunder och tänkte nu visa er ett axplock!
Hoppas att ni kan njuta, le och känna ett visst lugn infinna sig.
Ni kommer att märka att det är dom SMÅ detaljerna i livet som gör skillnad för mig!
Håll till godo!
En kartläsarhund!
Att ligga på gräset och "chilla" med Beppe och Pyril!
Ett glas rött!
SÖMN! Djup och drömlös! (Jo, nacken var lite stel när jag vaknade. Lite...)
Hej, hej...
Seg och muffins?
Hej...
Har idag lämnat in ansökan till det nya jobbet!
Lite pirrigt är det!
Härligt!
Dagen förövrigt har varit som en halvtuggad kola som fastnat i kindtänderna...
Gillar inte känslan av seeeeeeg.
Troligen är det foten som spökar. Den är så svullen, så svullen!
Jag gick en hel del igår och nu blir jag straffad för det...
Och jag måste vänta tills nästa vecka på mitt nya fotledsskydd...
Ja, ja...
Ingen idé att deppa ihop.
Tänkte jag skulle baka i morgon eftermiddag!
Är så himmelens sugen på BULLAR!
En härlig gofika me bulla!!!
Ska kolla runt lite efter recept på någon god tårta också.
Om modet står mig bi, ska jag göra MUFFINS!
Jag måste vara den nu enda levande varelsen som inte kan baka MUFFINS!
Om hur jag lyckas med muffins eller ej återkommer jag om i morgon.
Hej, hej...
Söka jobb...
Hej...
Ska nu söka nytt jobb.
Eller nytt och nytt... Det är inom handikappomsorgen det med, fast på ett gruppboende!
Känns lite spännande faktiskt!
Mycket spännande till och med.
Nu håller jag tummarna för att det går vägen.
För jag vill verkligen göra något annat ett tag!
Inte för att jag inte trivs på mitt jobb, utan för att passa innan man ev. skulle börja misstrivas.
Det är liksom lättare att vara glad då. Glad för att man har ett kanonjobb, och glad för om man nu skulle få det nya jobbet!
En WIN-WINsituation!
Vad bra man har det ändå!
Ja, go vänner det var väl det jag ville tala om, ungefär!
Hej, hej...
Sommar... ?
Hej!
Åh, vilken vacker värld vi lever i nu!
Solen skiner, fåglarna kvittrar sitt allra mesta och folk ler!
Man blir som glad!
Nu är längtan efter att få slänga sig i plurret allt mer närvarande.
Idag var jag iväg till sjukhuset till Ortopedservice... (Ortopedtekniska heter det på de allra flesta sjukhus, utom i Lidköping).
Den stackars ortopedteknikern gjorde som läkare och sjukgymnaster redan gjort, nämligen tittat och känt på foten, lutat sig tillbaka i stolen och rafsat runt i håret, följt av kommentaren:
-"Så där ska det ju inte se ut!"
Nä, just det!
Men nu ska jag få ett stabiliserande stöd för fotleden!
ÄNTLIGEN!!!
Det beställdes idag och med lite tur har jag det på fredag så jag har hela helgen på mig att "lära mig att gå"!
Provade att cykla idag, men det resulterade i ett AJ!
Fredag, fredag, fredag...
Längta, längta, längta...
Vill bli smärtfri i 36:an lagom till sommaren!
Hej, hej...
Nygaddad!
Hej...
Gick in hos tatueraren
Kom ut såhär:
Ja, go vänner!
Nu är det på pränt!
Jag HAR en räv bakom örat!
Hej, hej...
När livet drabbar en
Hej...
Idag har det varit en sån där dag som är helt tvärtemot soliga, varma, lyckliga dagar!
Svinkallt, regn och snö och en blåst utav Guds nåde.
Varit på begravning!
Sen fick jag en akut känsla av att jag måste höra av mig till
Känslan var sann!
:(
Ringer till mina föräldrar.
Pappa har fått ett anfall! (Kärlkramp)
Han kom hem från sjukhuset i går.
Fan!!!
Ledsen!
Vilar lite...
Fortfarande ledsen och tagen av dagens alla händelser.
Vill höra mammas trygga röst.
Den var inte trygg.
Pappa har fått ett till anfall under kvällen!
Oron och sorgen accelerar...
Skit också!
Hej hej...
Om jag var din hemmafru
Hej...
Jag har ju en otrolig förkärlek för kokböcker!
Äger massvis av dom!
Idag när jag var inne på bokhandeln så såg jag en "kokbok" med titeln:
OM JAG VAR DIN HEMMAFRU
Öhh... Vad är det här för nått?
Såg bilden på framsidan, gillade den,
öppnade boken och läste några recept, älskade den,
såg bilderna, avgudar den,
läste hennes små berättelser om allt och inget och nu tror jag inte att jag kan vara utan den!
MAGISK!
Och så jäkla rolig!
Hej, hej...
Krasch!
Hej...
Först såg det ut såhär:
Efter en ofrivillig knuff på brickan det stod på, är den nu i ruiner:
Hej, hej...
Väntar... Väntar...
Hej...
Som ni säkert känner till vid det här laget, så har jag en fot som inte är okej.
När dom tog bort ortosen i slutet av november så sa jag redan då:
"Det här känns inte bra"
Fick då till svar:
" Det känns lite konstigt när foten varit still så länge"
Jo tack, att det känns konstigt det är en sak, men när hela mitt väsen vrålar:
DET HÄR ÄR INTE BRA, och det är bara jag som hör, då är det svårt att nå framtill vetenskapen!
Nåväl...
Gick till min sjukgynmast för att få lite feedback på vad som kan åstadkomma min intensiva smärta och svullnader...
Hon tittar på mig, ler, och utbrister:
Du följer inte mallen!
I mitt stilla sinne börjar jag grunna... Har jag någonsin följt en mall?! Nä...
Hon kollade rörelseförmåga, och den var god, precis som jag påtalat...
Men sen såg hon hur det började svullna här och där på besynnerliga ställen (på foten då!!) och det var då hon på allvar blev orolig.
"Vänta lite" säger hon och går ut ur behandlingsrummet!
Där sitter jag och hoppas på att hon fått en snilleblixt på vad det kan vara.
När hon kommer tillbaka har hon en anatomibok med sig...
Och bekymmersveck i pannan...
Boken läggs fram och hon visar hur det ser ut i foten och då börjar jag förstå varåt det lutar...
Hon misstänker att ledbandet är av och det är därför foten svullnar så konstigt. Samtidigt skulle det också förklara den instabilitet som jag har.
Suck!
Behöver jag säga att jag har VÄRLDENS BÄSTA sjukgymnast, för när jag känner att tårarna är nära, så hör jag henne säga:
" Jag ringer läkaren occh säger att du måste ha en magnetröntgen och det fort"
Erfarenheten av "fort" när det kommer till vårdkö, är för mig ca 3 månader...
Två dagar senare ringer min läkare och säger:
"Jag har beställt tid på röntgen"
Någon dag senare dimper ett brev ner. Där står det 21 mars!
Öhhh... Jag var tvungen att kolla om det var detta året, jodå!
Det var SNABBT!
Så nu väntar jag... Och väntar...
Ska halta ner till Mammakero som heller inte kan gå!
Vi två är hopplösa!
Hej, hej...
Chokladfinnar
Hej...
Varför i hela friden är choklad så gott?
I helgen har jag haft en orgie i chokladätande...
Nu ser jag ut som om jag blivit skjuten av en hagelbössa i ansiktet!!
Därför undrar jag vad choklad och finnar har för gemensam stridsföring mot mitt ansikte.
Effektiv är den i alla fall!!
Håller på att låta bli att klämma dessa finnar.
Mission Imposible!
Får väl dra på mig Lovikkavantar :)
Hej, hej...
Uppdatering
Hej...
Nu vare längesen jag var här!
Har varit inne i en funderarfas!
1. Vad vill jag göra?
2. Hur vill jag ha det?
3. Och varför?
Vad jag kommit fram till?
1. Vet inte
2. Vet inte
3. ja, den frågan löste ju sig själv på något vis.
Nja, det är väl inte riktigt hela sanningen men jag har så mycket som ligger och väntar på att få en mening!
Så eftersom jag inte kan få någon riktig struktur på "livet" gick jag och spontanköpte mig ett akvarium!
Jo då!
Nu står det till sig...
Vattnet ska avkloreras och neutraliseras och sen skulle det i något medel som gjorde vattnet till en mer gynnsam miljö för mina nya inneboenden!
På fredag hämtar vi hem våra nya vänner!
Snart ska vi få en diskmaskin installerad!
Gissa om den är efterlängtad?!
Tror den kommer i rättan tid, för jag börjar bli mer och mer övertygad om att en dag så kommer jag att diska ihjäl mig!
Nya köksbordet och stolarna kom igår!
Blev kalasnöjd med dom!
(Taskig kvallitutta på bilden, men jag tror nog att ni kan ana hur det ser ut ändå)
Ja, men vi säger väl så då...
Hej, hej...
