Förändring

Hej...
Det är inte bara naturen som byter skrud nu.
Jag tänkte göra det med.
RADIKALT!
Känner mig så grå och genomskinlig!
Just idag kanske det har med att göra att jag är febrig och har ont i halsen...
Har en hel del som jag VILL VILL VILL!
Men tid, ork och pengar ställer till det för mig!
Nåväl, det kanske är tur så jag inte fladdrar iväg alldeles i onödan :)
Hej, hej...

Öhh... Jo!

Hej!
När vi satt och åt middag, så lassade Oskar in lite FÖR varm gratäng i munnen!
Detta ledde till lite roliga grimaser och ljud.
Jag tittar på honom och då utbrister han med glad och käck stämma:
- Vad glor du på? Har du aldrig sett en liten pojk förut?!
Hej, hej...

I den bästa av världar...

Hej...

Tänker nu bjuda på ett inlägg jag gjorde i oktober 2008.

Idag skulle jag skrivit med andra ord, men andemeningen skulle fortfarande vara densamma!

Håll tillgodo!

 


Konstigt jobb man har.
Vara någon annans förmågor, lite krasst och hårddraget kanske...

För folk som inte vet vad mitt jobb innebär, så vill jag dela med mig lite.

Många tror att vi bara gör kul saker som att gå på bio, teater eller idrottsevenemang. Men det är ju då vi syns... Och vi jobbar!!!

Vi är inte jourhavande kompis. Vi är inte nya familjemedlemmar.


Vi hjälper, stöttar, utvecklar både oss själv och våra brukare.

Vi går kurser och utbildningar regelbundet för att vara uppdaterad om det senaste rönen så våra brukare får den bästa omsorg.

Vi har möten så att alla får ta del av viktig information, vi luftar tankar, funderingar och idéer.

Vi jobbar dygnets alla timmar, alla dagar, hela året.

Vi jobbar oftast ensamma.

Vi jobbar med ett tålamod av Guds nåde och en vilja av motsatsens anamma.

Vi jobbar nära chefer, samordnare, arbetsterapeuter, sköterskor, sjukgymnaster bl.a. och inte minst anhöriga, ja nästan alla som någon med funktionshinder kan komma i kontakt med.

Vi jobbar alltid bredvid våra brukare, dvs. aldrig över huvudet på dom.

Vi entuasmerar, vi lugnar, vi tröstar och vi skrattar med våra brukare.

Vi förstår våra brukare, även om de är multihandikappade och kanske inte kan förmedla sig genom tal eller kroppsspråk.

Vi läser av minsta krusning i sinnesstämningar.

Vi får ibland arbeta hos människor som är utåtagerande och följden kan då bli en situation av hot och våld.

Vi har vår arbetsplats i någons hem.

Vi jobbar för människans vilja och strävan att vara självständig, vilja och strävan ha integritet, vilja och strävan att må bra.

Vi rehabiliterar i viss mån

Vi habiliterar

Vi kan aldrig ha en dålig dag på jobbet

Vi får uppleva något som kanske inte så många andra yrkesgrupper ens kommer i närheten av och det är ärlighet, glädje och tillit som går rakt in i våra hjärtan och vad DET stärker oss!

Vi lär oss varje dag vad livskvalitet är.


Jag skulle kunna fortsätta länge.


Jag älskar mitt jobb, går med glädje dit.


Men det finns baksidor också, precis som med alla jobb.

Ibland jobbar vi riktigt långa pass, som dygn. Det händer inte ofta, men ibland.

Ibland många dagar i sträck.

Det kan inträffa då det är någon/några som är sjuka eller behöver vara hemma med sina krassliga barn.


Det kan vara riktigt tungt psykiskt, och då menar jag RIKTIGT tungt.

Men då får vi bra och proffisionell hjälp. Men det är ju jobbigt medan det pågår...


Jösses jag får nog stoppa där!


Det var lite om vad gör om dagarna när jag är på jobbet!


Hej, hej...

Skog och läppsläpp!

Hej...
Ledig söndag!
Har fyllt denna dag med:
Förmiddag i skogen.
Sen efter det är det mest helt "random" grejer jag har pysslat med.
Satt upp nya duschdraperier
Spelat lite på datorn
Cyklat till Ö&B och handlade lite brahasaker
Softat i soffan
Samt spottat ur mig en underbar tungvrickning!
När vi gick på lite skogsvägar och Pyril sprang lös så visade jag Peter hur duktig hon är just när man ger henne kommandot: STOPP! Hon bara tvärnitar! Imponerande!
Jag vänder mig mot Peter och hör mig själv säga:
-"Hon är så YTRYLIGT LUDEN!"
(Hon är så OTROLIGT LYDIG)
Hej, hej...

Lördag... typ...

Hej...
Idag har jag putsat ALLA fönster. Insida, utsida och emellan!
Nu finns där ingen svordom som inte är uttalad, men fönstrena är rena :)
För att komma åt överallt så måste jag hänga ut.
Så mellan mig och den stenhårda asfalten är 4-5 meter...
Och nej, jag är inte höjdrädd. Jag är rädd för marken där nere, så man kan kanske kalla det att jag är "störträdd"...

I frysen finns nu ett gäng halvfärdiga biskvier.
Ska "bara" få på lite choklad.
Biskvi med hallonsmörkräm och vit chokad!!!
Jo, dom slinker ner!

Nä, ett litet glas rosé och TV nu, innan man somnar...
Hej, hej...

Fel och tokerier!

Hej...
Pratade med MammaKero häromadagen...
Och som vanligt blev det:
Djupa funderingar
Felhörningar
Tokskratt
Men go vänner, vi kom även fram till namnet på MIN BOK!
När ni senare håller storsäljaren:
... bara för att jag skriver så fult!
i Er hand, glöm inte var ni såg det först!
Hej, hej...

Saknad...

RIP
Beppe!
Nu skuttar du runt och leker i din himmel!
Älskar dig!
<3

Just idag...

Hej...
Mina tidigare inlägg har handlat mycket om funderingar och tankar.
Och man kan lätt tro att jag är en dysterkvistare!
Men det är jag inte.
O nej!
Här levereras, varje dag, ett flertal gapflabb direkt från hjärtat.
Ler, ja, det gör jag ofta om dagarna!

I morgon är det skolavslutning här.
Lilleman slutar 6:an och Storskrutt slutar 9:an
Mina fina barn börjar bli stora!
Ska försöka övertala dom att posera så jag ta en bild på dom!
Grannare pojkar finnes icke i världen!

Nu ska jag ägna dagen åt studentpresentsinköp, uthämtning av min mobil som varit på lagning, gardininköp, kolla på fiskar...

Hoppas att ni mår väl, och vet ni?
Snällhet smittar!
Hej, hej....

Skriva, tänka, skriva, tänka...

Hej...
Sitter här och har makten att skriva precis vad jag vill!
Och vad händer?
Det som förr var så enkelt, bara att låta fingrarna flyga fram över tangenterna, har nu blivit lite av en utmaning.
Just nu måste jag sålla, för jag har mycket att berätta.
Var ju på anställningsintervju för några veckor sen.
Den har gäckat mig. För det var ingen vanlig intervju...
Dom, intervjuarna P & K, ställde frågor som krävde självinsikt, kunskap och eftertanke.
Och som jag har tänkt...
Vi kom in på ledarstil.
Funderade bl.a på det här med att jag ofta, inte alltid, blir en ledare i en grupp.
Det är på gott och ont.
Jag har inga problem med att prata i stora folksamlingar, leda en diskussion, föra en grupps eller enskild människas talan.
Men när jag märker att någon annan gruppen skulle göra det lika bra, kanske/troligen bättre än mig, vill jag stärka den personen genom att låta den "leda"!
Jag har således inget behov av att leda, men vill ingen annan kan jag göra det.
Då kom frågan om vad som var bra arbetsmiljö för mig.
Det är för mig när jag kommer till jobbet och känner:
"Mmm, här trivs jag"
Sen att arbetsuppgifterna stundtal är riktigt tråkiga är en helt annan sak. Det ju mitt jobb, i alla fall en del av det.
Men tricket med urtråkiga arbetsuppgifter är att LE när man utför dom. Blir liksom lite lättare då.
Det är som om leendet bedövar tråkighetsfaktorn.
Jag drömmer om denna intervju...
Ibland väldigt bisarra drömmar...
Fel svar: Lemlästning!
Fel svar: Äta kobajs!
Fel svar: Hoppa från en fyr och hoppas på att jag under tiden som jag är i luften kommer på hur man gör när man flyger. (brukar vakna med ett ryck, strax innan markkänning)
De ni!
P & K, ni satte DJUUUUPA spår... hahaha.
Tror att det är så att jag så himmelens gärna vill ha detta jobb!!!
Jag känner verkligen det!
Dock måste jag ha i beräkningen att jag kanske inte platsar i det team dom försöker sätta ihop.
32 sökande!
Ärligt, jag skulle bli skitledsen om jag blev en av dom som får ett nej...
Skulle då vilja veta vad jag saknade för att ingå i teamet.
Bra att veta, då kan man ju förbättra sig på det området.
Nä, nu ska jag koja och försöka sova innan hjärnan kokar.
Detta var en snabb blick in i Dikesgrisens förvirring!
Hej, hej...

Minnen...

Hej...
Vissa saker och händelser går inte att glömma. Jag tror att det är därför dom inte ska glömmas...
31 maj 2008 är en sådan dag!
(Ni som hängt med mig ett tag, vet att 2008 var för mig ett jävla skitår!)
Nåväl...
När jag vaknade så hade jag en känsla av "fel".
Donald var mycket sjuk då, men när jag ser honom mödosamt ta sig upp från liggandes till sittande i sängen, blir känslan "fel" ännu starkare.
När han sen ska gå till toan, inser jag blixtsnabbt att han fått en stroke.
Eftersom jag inte ville att det skulle vara så, så försökte jag först förneka det, men redan efter några minuter var det bara att inse att så är fallet!
Paniken fick jag stoppa undan för tillfället...
Johannes såg på Donald och sen på mig, och i hans ögon lyste skräck och oro!
Ambulanspersonalen var helt enormt enastående!!!
Efter lite möda och besvär befann vi oss på sjukhusets akut...
DÅ!
Då släppte ett halvårs oro ut...
Jag kommer ihåg hur min kraft försvann ur mig med mina tårar!
Jag trillade ihop i en hög, en hög av sinande krafter.
Nästa minne efter det var, hur vänliga röster talade till mig, hur mina tårar torkades från mina kinder, hur någon bar mig i sina armar till en soffa, gav mig vatten att dricka och en varm filt!
Sen har jag inga mer minnen från den dagen!

Det går inte att minnas mer, för jag tror att detta är sparat för ett syfte!
Ska berätta nu...

Nu, 3 år senare, tänker jag tillbaka på hur föränderligt livet är och hur mycket jag älskar det!
Allt runt omkring en påverkar.
För mig har den här dagen blivit en påminnelse om att i morgon kanske inte livet är sig likt...
Vi behöver inte alltid vara så jäkla glada och lyckliga.
Ibland räcker det gott och väl med att vi bara är.
Folk har frågat mig hur jag orkade går igenom allt detta.
Det gjorde jag inte...
För jag kunde ju inte hoppa av livets resa när det gjorde mig åksjuk, utan jag fick helt enkelt lära mig att vara följsam i svängarna, tvärnitarna, rivstarterna...

Att våga älska någon igen, var inte alldeles självklart!
Men jag var ung och kände att om det fanns någon därute, som kunde älska ALLA mina sidor, så var kärleken alldeles för underbar för att inte slösa den på någon!
Och kärleken kom till mig, i dess allra underbaraste form!

Och varför berättar jag detta?
Jag har tänkt på detta en tid.
För jag tror att det är viktigt att inte fastna i ett minne och känslorna man fick vid tillfället minne kom till.
För ju mer man lär sig om livet, desto mer bredspektrat kan du se på det.
Men tänk efter när något sker, är känslan äkta eller är det något du LÄRT dig att känna eller tycka!
Vi har under livet blivit programmerade att tycka/känna på ett visst sätt, utan att egentligen reflektera över VARFÖR vi tycker/känner så.
Om man lyckas programmera om sig så kan man bli överraskad över hur vacker världen är!!!

Kort och gott, idag är jag lycklig/tillfreds/nöjd med mitt liv.
Trots, men faktiskt mest, tack vare, allt som hänt innan idag.
I morgon är en annan dag!

Hej, hej...

Projekt Livskvalité

Hej...
Att njuta av livet är för många tydligen svårt. Men när man kan fånga ögonblicket då man mår gott och känner sig i harmoni, det är då LIVSKVALITÈ för mig infinner sig.
Jag har på Facebook lagt ut mina ögonblick av mågottstunder och tänkte nu visa er ett axplock!
Hoppas att ni kan njuta, le och känna ett visst lugn infinna sig.
Ni kommer att märka att det är dom SMÅ detaljerna i livet som gör skillnad för mig!
Håll till godo!
En kartläsarhund!
Att ligga på gräset och "chilla" med Beppe och Pyril!
Ett glas rött!
SÖMN! Djup och drömlös! (Jo, nacken var lite stel när jag vaknade. Lite...)
Hej, hej...

Seg och muffins?

Hej...
Har idag lämnat in ansökan till det nya jobbet!
Lite pirrigt är det!
Härligt!
Dagen förövrigt har varit som en halvtuggad kola som fastnat i kindtänderna...
Gillar inte känslan av seeeeeeg.
Troligen är det foten som spökar. Den är så svullen, så svullen!
Jag gick en hel del igår och nu blir jag straffad för det...
Och jag måste vänta tills nästa vecka på mitt nya fotledsskydd...
Ja, ja...
Ingen idé att deppa ihop.
Tänkte jag skulle baka i morgon eftermiddag!
Är så himmelens sugen på BULLAR!
En härlig gofika me bulla!!!
Ska kolla runt lite efter recept på någon god tårta också.
Om modet står mig bi, ska jag göra MUFFINS!
Jag måste vara den nu enda levande varelsen som inte kan baka MUFFINS!
Om hur jag lyckas med muffins eller ej återkommer jag om i morgon.
Hej, hej...

Söka jobb...

Hej...
Ska nu söka nytt jobb.
Eller nytt och nytt... Det är inom handikappomsorgen det med, fast på ett gruppboende!
Känns lite spännande faktiskt!
Mycket spännande till och med.
Nu håller jag tummarna för att det går vägen.
För jag vill verkligen göra något annat ett tag!
Inte för att jag inte trivs på mitt jobb, utan för att passa innan man ev. skulle börja misstrivas.
Det är liksom lättare att vara glad då. Glad för att man har ett kanonjobb, och glad för om man nu skulle få det nya jobbet!
En WIN-WINsituation!
Vad bra man har det ändå!
Ja, go vänner det var väl det jag ville tala om, ungefär!
Hej, hej...

Sommar... ?

Hej!
Åh, vilken vacker värld vi lever i nu!
Solen skiner, fåglarna kvittrar sitt allra mesta och folk ler!
Man blir som glad!
Nu är längtan efter att få slänga sig i plurret allt mer närvarande.

Idag var jag iväg till sjukhuset till Ortopedservice... (Ortopedtekniska heter det på de allra flesta sjukhus, utom i Lidköping).
Den stackars ortopedteknikern gjorde som läkare och sjukgymnaster redan gjort, nämligen tittat och känt på foten, lutat sig tillbaka i stolen och rafsat runt i håret, följt av kommentaren:
-"Så där ska det ju inte se ut!"
Nä, just det!
Men nu ska jag få ett stabiliserande stöd för fotleden!
ÄNTLIGEN!!!
Det beställdes idag och med lite tur har jag det på fredag så jag har hela helgen på mig att "lära mig att gå"!
Provade att cykla idag, men det resulterade i ett AJ!
Fredag, fredag, fredag...
Längta, längta, längta...
Vill bli smärtfri i 36:an lagom till sommaren!
Hej, hej...

Nygaddad!

Hej...
Gick in hos tatueraren
Kom ut såhär:
Ja, go vänner!
Nu är det på pränt!
Jag HAR en räv bakom örat!
Hej, hej...

RSS 2.0