Visst är han speciell, som alla hundar är...

Men jag börjar allvarligt överväga om det ändå inte är en gnutta katt i honom också!

Här har ni Beppe på sin favoritplats!





Hej....

Hej...

Igår tänkte jag att jag skulle ta igen mig och vila, med Melodifestivalen som sällskap.
Behövde reparera min dunderförkylning, skulle ju jobba i dag söndag...

Trasslar mig ner till affären och ska handla lite god mat, då mobilen ringer...
Jobbet!

Hon som jobbar har blivit akutsjuk och jättedålig, och det fanns liksom ingen mer än jag som "kunde" jobba...

Så 10 minuter efter samtalet var jag på plats och skickade hem henne!
Och sen löste jag mitt söndagspass...

Blev ju inte riiiiiktigt som jag tänkt mig, men hon som jag jobbar för var ju lika snorig och förkyld som mig så det blev en mycket lugn kväll...
Med melodifestival och soffan iofs, men jag kan säga att jag är inte direkt frisk dag!!!

Men, nu ska jag vila och kanske sova liten stund...



Hej...

Hej...

Blev sittandes i soffan och tittade på repriserna av "Himlen kan vänta"
Oj, vilken känslomässig storm det blev...

Cancer, tumörer, prognoser, cellgifter, sjukhus och "beskedet"...

Att se sin make brytas ner av "monstret", bit för bit, det är en känsla som är svår att beskriva.

Ibland när jag vaknar om nätterna ser jag hur Donald såg ut precis i ögonblicket han dog!

Man blir trött, fast på insidan... Hmmm, det är som om känslorna inte orkar känna...

Alla tankar på hur livet kommer att bli sen, hur ska jag klara mig, kommer jag att kunna älska igen, kommer någon att älska mig...

Döden, sorgen, smärtan och sen finns där en känsla som jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva...
Den är liksom ett hål som är mörkt, kallt, klaustrofobiskt, oändligt...

Donald tog en bit av mig när han dog...

Men den har ersatts av något annat. Och jag tror att det är det som kallas att själslig återhämtning.
Jag är inte densamma idag.

Jag är fortfarande Linda, men ändå inte!
Jag tänker annorlunda. 

Blir rasande på folk som gnäller...
Tycker att livet är på tok för viktigt för att fyllas med något så negativt som "gnäll"...

Ja, just det... Jag orkar/klarar inte allför mycket negativt...
Har märkt att jag "stänger av". Och det händer ögonblickligen!

Jag älskar på ett annorlunda sätt nu också.
Allt jag känner är mer intensivt, större och vackrare!

Trots allt som har hänt mig, all sorg och smärta, så är glädjen större när något positivt händer...
Mammakeros make har visat att det går att besegra "monnstret" och det har stärkt mig otroligt mycket!!!

Tror att jag är har blivit en bättre människa...
På det stora hela i alla fall :)

Njuter av småsaker...

Det borde alla göra! Det är sjukt underbart!




Hej...

Hej...

Har känt mig lite småhängig ett par dagar, men idag, när snoret flödar fritt, och när nysningarna avlöser varandra väldigt frekvent, mår jag kalasbra!
Fylld av energi och pyssellust!!!

Bäst att ta tillvara på aktuell känsla och mickla och mockla här hemma...

Vi hörs!


Hej...

Har avnjutit ett buspass i snön, någon nytta måste man väl ha av den?!

...och snö verkar vara gott också!




Hej...

Hej...

Vintern är en märklig årstid...
I november så längtar man efter snö, "det blir så ljust och fint då"...
Nu när det är snö, så vill man ha värme och ickesnö...

Hur är vi skapta egentligen?
Själv måste jag säga att jag trivs rätt bra, trots att kroppen säger ifrån. Den gillar inte riktigt dessa temperatursvängningar som det har varit...

Nu ska jag försöka ta mig ut med kameran...
Det var längesen!

Hej svejs, grus och gnejs...



Hej....