I dag har jag varit hos psykiatrisköterskan och pratat för första gången...

Kom hem, trött...
Helt slut ligger närmare sanningen...

Inser att jag har en del att bita i...
Ett stort arbete med mig själv har påbörjats, måste bryta isär mina känslor mer, fan, det kommer att göra ont, men jag måste igenom detta.
Ta spjärn från botten, kicka till, för att sen nå ytan igen...

Då vill jag gärna bara vara, där jag är, i den känslan, oavsett vilken den än må vara...

Tror att Ni kan förstå mig när ni lyssnar på en av mina "gråtlåtar"

Hej...