Hej...

Beppe ger mig fullkomligt frispel!

Snacka om att vi har en uppkäftig tonåring (i hundformat då)

Han ska alltid ha sista ordet!

Så här kan det låta:

Beppe: vovovovovovovovovovovovovovovovovov

Matte: NEJ! TYST!

B:vovovovovov  vovovov

M: NEJ! TYST!

B: vovov VOV

M: NEEEEEJ! TYST!

B: *tyst* men med en min som om han skulle spricka om han inte fick skälla!

M: Bra Beppe! Duktig!

Det är nu jag blir tokig!

Tänker att ni pratar, men håller ihop läpparna.

Det är är vad Beppen gör.

Han tittar på mig, och frambringar ett:

GRUFF!

Inget syns på honom, förutom vibrationer i hans mustasch!

Och då börjar vi om:

M: NEJ! TYST!

B: Gruff

M: NEJ!

B: Gruff!

M: NEEEJ!

B: *tyst*

Sen hatar han mig högeffektivt. Och länge...

Kränka honom på detta vis!

Det var skällandet...

Sen har vi smånafsadet i folks fingrar!

Ungefär samma senario utspelar sig där!

Nu tycker jag ändå att det börjar ge resultat av krigandet!

Har kommit till min kännedom att det är fler än jag som har hundar som efter det dom fyllt ett, fick ett år av en totalt okontrollerbar hund! Men som ett, tu, tre, bara blev en jättetrevlig hund!

Nu ska jag stå uuuut!

Och jag är envis.

Det värsta är att Beppen är det med!

Hej, hej...