Hej...

Att jag är en människa som har nära till känslor, tror jag dom flesta jag känner kan skriva under på!
När jag blir arg, och jag menar ARG, så brukar det mest hårdhudade krypa till korset med entår på kinden och be om synderns förlåtelse!
Om jag förlåter?! Tja, i sinom tid!
Som tur är så är det inte många som sett mig rosenrasande!

Det som är synonymt med mig är nog leendet och skrattet!

Men bakom varje skratt döljer sig ett stort allvar!

Tidens tand har gjort att jag inser hur viktigt det är med sann, innerlig GLÄDJE!

I varje bedrövelse, i varje sorg finns där ändå något att glädjas över!
Det finns en händelse som jag fortfarande inte kan se en gnutta glädje i.
Ska berätta.

När Estonia förliste, 28 september 1994, följde min morbror Lennart med henne ner i det mörka, kalla djupet!
Har ältat, sörjt, hatat, försökt förstå!
Det går inte!
Jag tror såhär:
Detta är en händelse som jag inte kan få ett "avslut" på.
Ja, ni vet alla turer i alla år som denna katastrof masserades i media!
Han "finns inte"!!!
Han finns i mitt hjärta, i mitt minne...
I bland känns det som han är mig alldeles nära, och vägleder mig...
En fin känsla!
Men...
Det saknas något!
Ett avslut!

Idag har jag kommit så långt att jag accepterat att det troligen inte kommer heller!

Ett tag trodde jag att jag skulle bli tokig!
Folk dog som flugor runt omkring mig!

Att uppleva så mycket sorg på så kort tid, var omänskligt!

Fick ofta höra:
1 "Du kommer att gå stark ur detta"
2 "Ja, man ska se ljust på livet"
3 "Att du orkar vara så glad"
4 "Hur mår du?"
5 "Man ska vara rädd om det man har"
 SVAR:

1: I helvete heller! Jag är svagare än någonsin, mer känslig. Det som har hänt är att jag har fått en enorm kunskap om hur man ska hantera känslor och låta varje känsla få ha sin tid och plats!
2: NEJ! I ett evigt ljus finns inga nyanser att njuta av!
3: ? Tror dom på fullaste allvar att jag går ut bland folk när jag stortjuter och har ett hjärta som är som en stor, svart, ondskefull klump?!
4: Bara en SANN vän ställer en sån fråga, för den förväntar sig ett ärligt svar! Och finns där och plockar upp spillrorna när man fallit isär!
5: Måste det hända eländiga saker för att man ska förstå något så självklart?! Var DU inte varsam innan, behöver du inte vara det nu heller!!! (Där är jag sjukt stenhård i mitt tyckande)

På det stora hela är jag en helt unikt vanlig människa!
Jag diggar metal...
...och Robbie Williams (till min söta Peters stora förtret)
Har två barn. 12 och 15 år...
Är sambo.
Hyr lägenhet.
Har två vovvar!
Jobbar som personlig assistent (som vi brukar förkorta pers. ass, vilket jag tycker är vansinnigt roligt)
Har en torr och stundtal (läs: jätteofta) en genomusel humor!

Mina vänner säger att jag är långt ifrån en "vanlig" människa...
Kanske är jag lite tokigare, mer gapskrattande, än folk är som mest!
Färgar håret ibland i nyanser som knallrosa och knallblått!

Men det är nog bara för att jag KAN!
Vad kan stoppa mig?!

Mohahaha...

Min kärlek är enkel.
Du får den om du förtjänar den!
Du får den om du behöver den!

Hörrni, vad sägs om att bara HYLLA LIVET!
Det är ju det som gör att vi finns och är!
Gör dagen fin och tänk på att vara den NI är!
Gilla olika!

Hej, hej...