Hej...

Ibland, eller ja, rätt så ofta gör jag saker som "vanliga" vuxna aldrig skulle få för sig att göra.

Men för mig faller sig det bara naturligt! Hmm...

Som i lördags.

Vi, jag, morsan, Johannes och Oskar var på ett köpcentrum.

Och där rådde en viss julhets. Men jag ser ingen anledning till att stressa, det går inte fortare för det.

Nåväl, vi strosade omkring där och kollade läget kan man väl säga. Lite slöshopping typ.

Plötsligt får jag för mig att gå in på guldsmedsaffären.

Ville ha örhängen.

Går fram till en sån där snurra med MASSOR av örhängen. Och ni vet ju hur man blir då!

BESLUTSÅNGEST!

Detta ledde till att jag kände att jag ville kolla extra mycket och länge...

Plötsligt tornar en kvinna upp på andra sidan snurran!

Å herre gud!

Det var en såndär kärring som hade en uppsyn som om hon "ägde" stället!

Och bakom henne stod hennes välekiperade, väldresserade make (Stackars krake)

Jag snurra lite försiktigt på snurran, då hon ger mig en hatisk blick som skulle betyda:

Ja, ni vet!

Jag är helt fel person att jäklas med!

Jag, på ren kiv, håller fast i snurran!

Tanten blir sur och tar tag och drar till ordentligt!

Det är då det händer:

Jag spänner ögonen i henne, kisar en aning (i hopp och tron om att jag ser elak och lömsk ut) och räcker ut TUNGAN!

Sen ler jag och stegar ut ur affären, nöjd med mitt värv!

Där fick hon!!!!

Jag berättar för mamma vad som hänt!

Då börjar morsan, snart 70 bast, ASGARVA!

Åh, jag gillar verkligen min morsa!

Hej, hej...