Tänk att man kan bli så lycklig att ens man "bara har cancer och förmaksflimmer"

Han kom hem för en liten stund sedan och berättade att kontraströntgen visade:
EN JÄTTEFRISK HJÄRNA

Alltså, ingen spridning av cancern

TJOHO!!!

Men han är så trött, så trött, min älskling...
Det gör inget, han är söt när han sover, också!
Han är hemma!!!

Snart ska vi fira Oskar och nog blir det en skål åt uteblivna metastaser och annat sattyg som har vett att hålla sig undan våra kroppar!

....och hörrni, vad helt underbara ni är som skickar kramar och ett "tänker på dig"
Man blir liksom lite stärkt av sånt, åtminstone jag blir det. Så det har varit så bra med bloggen...

Nä, snart kliver virvelvinden innanför dörrarna och då blir det liv i luckan!

Hej...